Sorgeperiod!

Jag ligger på golvet för sista gången. Allt är tomt, det känns tomt.
Det finns så många minnen i den här lägenheten, min första lägenhet. Sovrummet jag är så nöjd med, vardagsrummet där jag och Anton låg på golvet när jag frågade om han ville flytta in med mig. Köket där jag lagat så många nya och spännande rätter. Hallen som blev så fin när Anton lade in nytt golv. Toaletten som fick ett sådant lyft med ny färg på väggarna och med små kattspår på kaklet.

Nu ska någon annan flytta in här och skaffa egna minnen. En kvinna med katter, det kan väl inte gå fel?

Jag hoppas att det inte kommer kännas alltför jobbigt att gå förbi vår gamla dörr och gå resterande 56 trappsteg upp till vår nya dörr. Just nu känns det sorgset, men det är för att jag har så svårt att skiljas från saker och ting. Den här flytten är nog bra för mig!

Nu ska jag lämna den gamla lägenheten och gå upp till Anton i den nya. Där ska vi skaffa nya härliga minnen med massor av kärlek, spännande maträtter, vinkvällar på balkongen och större ytor.
Jag kommer säkerligen trivas bra där när vi har målat om, lagt nya golv och kommit i ordning ordentligt. Kanske bättre än i den gamla?
Det blir vad man gör det till, fantastiskt!

Nu får min sorgeperiod vara över, nu ska jag se framåt. Istället för att tänka "sista gången vi..." så ska jag tänka "första gången vi...".
Det här blir fantastiskt!
Om 45 minuter lämnar vi nycklarna!

Första natten!

Klockan är snart ett lördag morgon och jag är helt slut i både huvud och kropp. Allting, förutom några lampor, är uppburet och lägenheten där nere är i stort sett färdigstädad.
Känns riktigt bra, bara småsaker kvar nu.
Fantastisk flytthjälp har vi fått också, tack så jättemycket allihopa!

Mini och Mozart (som fyller tre år idag,grattis hjärtat) har gått runt i nya lägenheten och nosat. Mini springer från rum till rum och är nyfiken, Mozart är också nyfiken, men han är lite orolig och har "jamkalas". Hoppas han kan komma till rätta och känna sig trygg här hemma snart. Jag vill inte att han ska gå runt och "må dåligt", det skär i mammahjärtat!

Nu ska vi sova första natten i vår nya lägenhet. Möbler och kartonger står överallt och allt är i oordning. Sängen är iallafall bäddad och står redo för oss.
Stadens lampor håller oss sällskap utanför fönstret och en ny morgondag stundar. Sov gott allihopa!

Vardagshjälte!

Jag var på väg ner till Coop för att köpa lunch när jag såg 3-4 personer stå runt en bil. En av männen pratade med bilägaren i telefonen och jag hörde honom säga att det fanns en hund inlåst i bilen så ägaren måste komma dit.
Jag tycker att det är fantastiskt med vardagshjältar som vågar säga ifrån. Vem vet hur länge den där stackars hunden har suttit där?
När solen skiner så mycket som idag så blir det varmt FORT i bilen. Antagligen hade den väl suttit där ett tag eftersom folk har reagerat.
Nej, färre olämpliga djurägare och fler vardagshjältar åt folket!

För övrigt så var lunchen jättegod. Salladsbaren på Coop kan jag rekommendera!

Sista natten!

Det här är sista natten i gamla lägenheten. Blandade känslor såklart. Det här är ändå min första egna lägenhet, det var hit jag flyttade när jag lämnade ödeshög och mor och far. Det är här jag har bott de senaste (snart) fem åren!

Vi flyttar nu några trappor upp och ser hur livet blir med balkong(er).
Spännande!

Nu ska jag sova, det blir en lång dag imorgon.
Sov gott! :)

Hurtigbulle ;)

Förra veckan gick jag 37,62km och cyklade 14,40km.
Varje morgon klev jag upp någon timma tidigare för att ge mig ut en sväng. Riktigt skönt ska ni veta!
Under helgen så nöjde jag mig med att gå till jobbet på lördagen och att cykla till jobbet på söndagen.

Igårkväll var jag och Anton på middag hemma hos min jobbarkompis Anna. Eftersom hon förlorade när vi tippade i melodifestivalen så fick hon bjuda på mat.
Och vilken mat sen, supergott!
Den efterrätten gick jag bort nu imorse(iallafall delar av den).
6,52km blev det idag, känns bra.
Idag blåste det väldigt mycket, men det var inte lika hett ute som förra veckan så det var ganska skönt.

Nu blir det en dusch och sedan frukost.
En liten tur till smådjurskliniken ska jag också hinna med innan klockan 11 då jag börjar jobba. Kattslorna måste ha mat!

Vinnare!!!

Jag inser att jag bor i ett väldigt opatriotiskt hem. Jag jagar runt här hemma för att hitta något svenskt att fira vår vinst med. Det enda jag hittar är en svenskt fotbollströja, men det får duga i brist på annat. Det var trots allt den gulblå färgen jag ville åt!

Tänk att Loreen vann Eurovision, hur stort är inte det?
Nästa år är vi värdland, hoppas vi har bättre programledare än vad Azerbaijan hade.

Nej, hörrni, det här är roligt!
Egentligen skulle man ha korkat upp champagnen och dragit på sig den lilla svarta och gett sig ut på stan, men jag ska jobba imorgon så firandet får skjutas upp på obestämd framtid.
Fasen vad roligt, heja Sverige!!!

Höjden av lathet?

Är det här höjden av lathet?
Att, när man ätit pistagenöten och slickat bort saltet från dess skal, spotta ut dem på bröstet? Det är ju faktiskt en halvmeter till soffbordet.

Pistagenötter är för övrigt väldigt gott. En riktig barndomsnöt då pappa ofta åt sådana när jag var liten. Tänk vilka minnen man går och bär på!